”Mina medarbetare är så taggade”

… säger en chef vars medarbetare jag vet inte är så engagerade i sitt arbete. Men det ser inte chefen. Och blir nästan lite irriterad när jag påstår det.

Medarbetares oengagemang väcker känslor. Många blir lättade när det kan talas om. De ser det i sin egen grupp och har kanske försökt göra något med det utan att lyckas.

Men minst lika ofta möts jag av oförstående. Vaddå oengagemang!? Nej, det känner man inte igen. I alla fall inte hos de egna medarbetarna. Ibland blir människor till och med arga. Vad sjutton är det jag kommer och påstår?!

Varför är det så provocerande att säga att människor inte är engagerade i sitt arbete?

Och jag tänker att det beror på att man säger att människor inte vill. Att de väljer att inte göra sitt bästa. Och att det på något sätt beror på chefen. Så att säga till någon att hens medarbetare är oengagerade blir ett personligt påhopp och en anklagelse.

En annan förklaring till att människor blir provocerade kan vara hur vi föreställer oss oengagemanget. De som reagerar negativt tänker sig något iögonfallande. Något människor gör och som de borde ha sett om det var så. Men jag ser oftast oengagemang som något människor inte gör. En passivitet som inte gör så mycket väsen av sig. Och som många inte ser eftersom den är så vanlig (att 85 % är oengagerade kan du läsa om här).

Oengagemang är business as usual, helt enkelt.

fikaJag tycker om att sitta och jobba på caféer och varianter av följande händelse har jag upplevt många gånger.

Klockan är halv elva på förmiddagen. En kvinna kommer in på en restaurang några våningar upp i ett varuhus. Hon stannar lite på avstånd men söker med blicken över disken.

Bakom disken står en man och plockar med koppar och glas. Han tittar inte upp trots att han säkert har noterat kvinnan. Han väntar på att hon ska ta initiativet.

Efter en stund säger hon: -”Är det ni som har äppelkaka och kaffe för 55 kronor?”

-”Nej”, svarar mannen utan att för ett ögonblick avbryta sitt plockande.

Kvinnan funderar lite. Tittar lite. Sen säger hon: -”Men det står på skylten där nere i entrén.”

-”Ja, det är inte här i alla fall”, svarar mannen utan att avbryta sitt arbete.

Kvinnan tittar lite till. Funderar lite till. Och vänder sig sen om och går.

Låt oss analysera händelsen.

Mannen arbetar hela tiden. Han är inte otrevlig. Han vet bara inte vem det är som har specialerbjudande på äppelkaka just idag. Jag gissar att hans arbetsgivare är nöjd med honom. Han kommer i tid, gör sitt jobb, är noggrann och ställer upp om det behöver jobbas över någon gång. Hans chef skulle nog säga att han är engagerad i sitt arbete.

Men är han engagerad? Ja, disken blev sorterad. Men det blev ju ingen affär. Och kvinnan ser troligen ingen anledning att komma till den här restaurangen igen.

Jag tänker att engagemang hade sett ut så här: När mannen ser kvinnan avbryter han omedelbart det han håller på med. Han hälsar vänligt och frågar hur han kan hjälpa henne. Och föreslår en kopp kaffe och en nybakad kanelbulle (som han har många av) när han nu inte har det hon frågar efter.

Troligen hade han sålt både bulle (de blir ju inte direkt färskare) och kaffe vilket är pengar i kassan. Kvinnan hade blivit nöjd och kanske t.o.m. valt detta trevliga café en annan gång. Och disken hade säkert hunnit bli sorterad i alla fall.

Jag tror att konkreta exempel på hur oengagemanget ser ut kan hjälpa chefer att leda bättre. Därför samlar jag på sådana historier. Tack för att du berättar om någon händelse bland kommentarerna nedan.

Passion på jobbet

Illustration: Timo Rinnevuo
Illustration: Timo Rinnevuo

Jobba, jobbigt … Det finns en sömnighet på många arbetsplatser. En energilöshet och syrebrist så invand att många inte ens reagerar på den. Och därför inte förväntar sig att det borde vara roligare på jobbet. En del tänker till och med att det inte ska vara det. ”Vi är inte här för att ha roligt” sägs det med lite sträng röst om man tar upp frågan.

Det ses sällan som något problem att människor är oinspirerade på jobbet. Att människor inte bryr sig om sitt bidrag till det stora hela eller ens tänker att det finns någon större helhet som man är en del av – ja, det lyfts ibland som ett problem. Men inte så stort att man verkligen går till botten med det. Och ibland får man till och med höra att människor vill ha det så. De har ju sitt liv någon annanstans.

I en sådan miljö är man naiv om man hävdar att ett genuint engagemang i arbetet är möjligt för alla. Man är flummig om man säger att människor ska trivas, vara glada och skratta på jobbet. Och kallas idealist på det där sättet som inte riktigt låter som en komplimang.

När oengagemang är det vanliga är det inte oväntat att påståenden om att det ska kännas varmt och härligt på jobbet möts med sneda leenden och ett ”skojar du?!”

Men jag skojar inte. Det är med stort allvar jag hävdar att något av det allra viktigaste och mest angelägna vi kan göra är att skapa arbetsplatser som sjuder av liv och energi. Att det ska vara wow! att gå till jobbet för alla – oavsett vad de jobbar med.

Exakt samma sak säger Gary Hamel, professor vid London School of Economics och en av de främsta managementtänkarna. Han använder det underbara ordet passion. Enligt honom är det ett stort samhällsekonomiskt problem att den saknas på våra arbetsplatser. Passionen, alltså!

Varsågod! En 4 minuter kort filmsnutt med Gary Hamel där han talar om ”The problem with employees”.

Åh, vad jag blir nyfiken på vad du som läsare tänker nu! Blir du uppiggad? Eller mest irriterad? Tack för att du kommenterar nedan!

Det måste gå att leda bättre

Enkelhet är en rörelse för ett nytt ledarskap. En kraft för chefer som vill anpassa arbetslivet till människor istället för tvärtom. Både för att det är det rätta att göra. Men också för att hjälpa privata och offentliga organisationer att prestera bra mycket bättre än de gör idag.

I decennier har managementforskare förklarat att goda resultat förutsätter engagerade medarbetare. Inte för att vi inte hade kunna räkna ut det på egen hand ;-) Men det är inte så dumt att det finns hyllmeter med litteratur om att det faktiskt är så.

gallup_sverigeHur kommer det sig då att 85 % av svenska medarbetare är oengagerade! Det är inte bara obegripligt. Det är också inhumant och ett samhällsekonomiskt problem. Men det går att göra något åt detta oengagemangs- och prestationsproblem. Eftersom orsaken är ledarskapet behöver chefer radikalt ändra hur de leder. Så enkelt är det!

Men bara för att det är enkelt betyder det inte att det är lätt. Tvärtom!

Varje chef behöver själv söka sig fram till hur hens nya ledarskap bör se ut. Människor – chefer och medarbetare – är unika. Vad som passar hos dig är inte nödvändigtvis något för mig. Men också för att ingen vet bestämt – inte ens managementforskarna. Och eftersom det är så ovanligt att leda för engagemang finns det inte många förebilder att inspireras av.

I ditt sökande efter det nya ledarskapet kommer du dessutom att krocka med din organisations processer, system och rutiner. De är ju konstruerade utifrån just de föreställningar som du omprövar. Och du kan inte heller räkna med stöd hos kollegor eller överordnade – att ifrågasätta vedertagna ”sanningar” är sällan uppskattat.

Chefer står alltså inför en monumental utmaning och de som vågar provar nya sätt att leda förtjänar inte bara stor respekt. De behöver också all hjälp de kan få. Och det är där Enkelhet kommer in.

Enkelhet:

  • är en samtals- och mötesplats för chefer som utforskar nya sätt att leda
  • är ett nätverk av likasinnade som kan inspirera, utmana, stötta och lära av varandra
  • erbjuder stöd i form av material, föreläsningar, kurser, coaching och rådgivning
  • åtar sig konsultuppdrag för chefer och organisationer som vill utvecklas

Hur skulle enkelhet kunna vara till nytta för dig? Vad skulle du uppleva som hjälpsamt? Tack för att du kommenterar nedan!