”Med att man blir chef så kommer det ju också vissa förmåner typ högre lön och mer förtroende […] och man är ju rädd om den statusen och den lönen, så då är man angelägen om att bevara den här lojaliteten och förtroendet uppåt. Det behöver inte alltid betyda att man är tyst men det ligger liksom inbyggt i uppdraget.”

Erfarna mellanchefers tankar om verksamheten borde vara en tillgång för att säkerställa att organisationen gör rätt saker på rätt sätt.

Men enligt de chefer jag intervjuade i samband med min masteruppsats är sådana reflektioner riskabla. De uppfattar att överordnade inte vill höra någon kritik, de ser dem bestraffa frispråkighet och ge ett tyst godkännande av att saker inte sägs genom att låta chefer bara ”åka med för att försvara sin position.”

Erfarna mellanchefer beskrev en konflikt mellan vad som gagnar organisationen och vad man har personlig nytta av.

När karriär och möjligheter i organisation uppfattas vara beroende av att man inte säger sin mening blir det ett starkt incitament att inte bidra fullt ut med sin kompetens och erfarenhet. Att inte säga det man egentligen tycker borde sägas.

***
Jag kommer gärna till din organisations ledningsgrupp eller chefsträff för att berätta mer om min studie. Och ge förslag på hur ni kan skapa bättre förutsättningar för era mellanchefer och därmed verksamheten.

//Citatet är från min studie: Mellanchefers erfarenheter av att inte delge arbetsrelaterade tankar på arbetet. Negativa konsekvenser för individen och för organisationen av att många tankar inte verbaliseras.//

.
.
Jag arbetar för ett mänskligt arbetsliv och ett bättre #ledarskap. Bättre i bemärkelsen att det får människor att känna en genuin samhörighet med den organisation där de arbetar. Så att de kan och vill bidra bättre till organisationens resultat. #chef och #medarbetare tillsammans!