Ung chef med 40 direktrapporterande medarbetare mailar mig en ursäkt för att hen kanske inte ”kommer ha MVG” på förberedelserna inför den ledarutveckling hen ska delta i. Sitter dock och kämpar med materialet trots ”migrän på ingång”.

Jag får lite ont i magen å hens vägnar.

Av känslan av press, stress och otillräcklighet. Som man möter med att bita ihop och tänka att det trots allt ska gå. Men så börjar kroppen säga ifrån i ett försök att förhindra att man tar på sig mer än man egentligen klarar.

Under året har en ny bild trendat bland de bilder jag nästan alltid visar. Bilden är diagrammet här ovan som visar hur sjukskrivningarna bland chefer ökar. Det är en brant stigande kurva.

Vi kan tyvärr inte säga att vi inte såg det komma.

För hur skulle det kunna bli annorlunda? Så många chefer från olika håll berättar för mig att de inte får ihop det längre. Att den där belastningstoppen som tidigare kom och gick har blivit ständigt närvarande.

Att ha för mycket att göra har blivit vardag.

Vi behöver på allvar byta ut idén om den allvetande och alltid kapable ledaren mot ledaren som människan av kött och blod. Som har begränsningar som alla andra och som möter dem genom att genuint involvera sina medarbetare i allt som har att göra med jobbet. Arbetsfördelningen blir jämnare, kreativiteten och engagemanget högre. Liksom arbetsglädjen. För alla inblandade.