Att döma av hur många som har gillat eller re-tweetat ovanstående tweet är vi många som har en problematisk relation till vår e-post.

Så jag tänkte slå ett slag för att det kan vara dags att ta tillbaka befälet över e-posten. Och därmed befälet över det egna arbetslivet. Kanske till och med det egna livet!

Många av oss har faktiskt blivit beroende. Av att kolla mailen. Absurt, eller hur!?

Vilket inte är helt så absurt som det låter. För egentligen är det den där härliga känslan av att göra något vettigt som man får så lätt bara genom att kolla sin mail.

Och det kan man ju förstå. Det känns ju nästan som att man jobbar när man kollar mailen!

Fast egentligen är det rätt skrämmande att vi lyckas lura oss själva med tanke på hur ofta vi kollar mailen.

Att kolla mailen ger en alltför lättillgänglig tillfredsställelse av att göra något vettigt. När sanningen är att vi gör precis tvärtom.

Vi skjuter ju upp att göra något verkligt vettigt. Kanske till och med att vi skjuter upp funderandet över vad som skulle kunna vara vettigt.

Låt oss för ett ögonblick glömma att vi är individer i ett system utan totalt handlingsutrymme. Och låt oss ta för oss av makten över våra liv och bestämma att vi faktiskt kan påverka en hel del.

Låt oss bestämma oss för att sluta kolla mailen hela tiden.

Ta till oss av alla de råd om att vi ska ha en fast tid per dag då vi kollar mail och bara då. Och att vi ska stänga av alla notifikationer om att det har kommit mail. Bara för att testa hur beroende vi verkligen är.

Och när vi inser att vi är fast … ja, då kan vi använda den energi denna hemska insikt ger till att faktiskt bara kolla mailen en gång per dag.

Men då kommer våra svar att komma lite senare än efter några minuter. Något vi inte ska be om ursäkt för. För vad är det för fel med att det går en rimlig tid innan man svarar? Några dagar. Kanske en vecka! Man kan ju behöva tänka efter. Kolla upp något. Eller helt enkelt ha annat att göra!

Dessutom är det väldigt sällan det är så väldigt bråttom som vi får det att verka, eller hur? Nej, just det! Så låt det ta lite tid och låt bli att be om ursäkt för det.

För vi binder upp varandra i en ond cirkel genom detta oändliga och onödiga ursäktande för att vi inte svarade på tre röda.

Ursäkten signalerar nämligen till mottagaren att ett det är rimligt att förvänta sig ett orimligt snabbt svar. Och då kommer mottagaren också känna att hen måste snabba sig i överkant eller be om ursäkt för att ha tagit rimlig tid på sig för att svara. I värsta fall både och.

Nej, låt oss sluta be om ursäkt för att vi tar rimlig tid på oss att svara. Om vi alls behöver svara! Bara det en sak väl värd att lägga tid på – att värdera om ett svar behövs eller om det bara belastar mottagaren.

Men låt oss absolut inte strunta i att svara om det förväntas ett svar. Det är oartigt och ohjälpsamt.

Och det är inte alls det jag är ute efter. Alldeles tvärtom. Jag är ute efter att vi ska hjälpa varandra att få rimliga arbetsliv. Och därmed bättre liv.

Hur är din relation till epost? Nu när jag har avslöjat mig är jag nyfiken på dig. Skriv gärna en rad i kommentarsfältet nedan.

Denna blogg-post är inspirerad av en läsvärd artikel i New York Magazine.