– Men menar du att medarbetare ska få veta allt som ledningsgruppen pratar om?

– Eh … ja. Eller, vad menar du att medarbetarna inte ska få veta?

När jag föreläser om ledarskap brukar de allra flesta vara överens om vikten av transparens. Men när de förstår att jag menar full transparens … nej, då är inte alla chefer med längre. Att som ledare ha ett informationsövertag är så normaliserat att något annat kan framstå som väldigt konstigt. Omöjligt. Och faktiskt inte ens önskvärt.

Därför är det intressant att läsa om sju studier som visar på positiva effekter av att medarbetare betros med information som de inte kan dela externt. De uppfattar detta som ett förtroende, vilket får dem att känna sig betydelsefulla och uppleva en större mening i arbetet.

Precis det här har jag själv upplevt. För många år sedan jobbade jag på Regeringskansliet, där jag och mina kollegor ofta blev nedringda av journalister i samband med viktiga propositioner. Vi var alltså i allra högsta grad medvetna om att vi var betrodda med åtråvärd information som inte fick komma ut. Och jag minns hur stolta vi var över att inte en bokstav hade läckt till pressen innan propositionen hade lämnats till riksdagen. Vi hade ett viktigt jobb och vi skötte det proffsigt. Det var en härlig känsla.

Hur tänker du kring detta med transparens?

.

.

Jag arbetar för ett mänskligt arbetsliv och ett bättre ledarskap. Bättre i bemärkelsen att det får människor att känna en genuin samhörighet med den organisation där de arbetar. Så att de kan och vill bidra bättre till organisationens resultat. Chefer och medarbetare tillsammans.