Illustration: Timo Rinnevuo

En inte helt ovanlig fråga från chefer som har god vilja och höga ambitioner för sin organisation.

Men som tittar ut över medarbetare som inte direkt gör vågen när de kommer på morgonen.

Eller som ser motiverade ut och säger alla de rätta sakerna på utvecklingssamtalet … men det kommer liksom inte ut något som riktigt tyder på det där engagemanget.

Det är inte så konstigt att chefen undrar om det finns något hen kan göra för att få till den där motivationen.

Och jag svarar alltid med att säga: det kan du inte. Motivera dina medarbetare, alltså.

Då ser den frågande chefen alltid lite besviken ut. Hen hade verkligen hoppats att jag hade något bättre att komma med.

Väl medveten om att mitt svar kan få mig att framstå som både ohjälpsam och inkompetent utvecklar jag mina tankar om engagemang.

Jag tror att engagemang är något alla har. Men att omständigheter kan göra vem som helst oengagerad. Och tyvärr har vi lyckats bygga in många sådana omständigheter i arbetslivet. Vi har gjort en hel del motivationsdödare till en så självklar del av ”business as usual” att vi inte ser att de får oönskade konsekvenser på människors engagemang.

Min uppmaning till chefen blir därför att fundera över vad hen kan göra för att sluta demotivera sina medarbetare. Detta råd är inte alltid uppskattat. Men det är faktiskt avsett att vara konkret hjälpsamt.

För det måste vara ganska tröttsamt att försöka baxa ett antal mer eller mindre ovilliga människor åt något håll? Även om det kanske är lite roligare om det görs med motivationsmoroten istället för auktoritetspiskan …

Mitt förslag är alltså att chefen ändrar perspektiv och ser medarbetarna som lika engagerade som sig själv. Då kan ledarskapet bli ett spännande detektivarbete där chefen nyfiket söker efter allt det som demotiverar. I det egna ledarskapet eller i organisationens sätt att vara. Men också ett sökande efter hur man tillsammans kan skapa ett sammanhang där alla kommer till sin rätt.

Gå in HÄR och hör Linda Hill, professor vid Harvard Business School, beskriva en ledares uppdrag i termer av att se allas ”slice of genius” och att skapa förutsättningar för alla att vara med och sätta ribban högt.

Jag gissar att ledare som leder på det sätt Linda Hill beskriver inte  brottas med de stora engagemangsproblem som vi ser på så många håll idag. Vilket gör den inledande motivationsfrågan överflödig.

Eller vad tror du? Förenklar jag det hela för mycket? Tack för att du berättar nedan.