Bilden visar vad ni sa när jag på instagram frågade vad ni tycker om den här typen av medarbetarundersökningar. Merparten tycker inte så mycket om dem. Och jag är beredd att hålla med.
Några av mina invändningar utan inbördes rangordning:
Alldeles för omfattande. Man vill få veta så mycket att man faktiskt får veta för lite. Människor orkar inte fokusera på alla dessa frågor.
Hur användbara är egentligen alla dessa medelvärden? Ingen är ett medelvärde. Alltså får vi resultatet för ”ingen”. När vi behöver veta vad Anna uppskattar. Vad Bengt störs av. Och vad Cecilia tycker är viktigt för att kunna göra ett bra jobb.
Frågorna baseras på det jag brukar kalla ett omodernt ledarskap. Ta t ex alla frågor om chefen har klargjort ditten och datten. Men om man nu inte tycker att det är chefens jobb att göra det? Då blir det förvirrande för människor när de ska svara på den typen av frågor.
Anonymiteten. Vilken signal skickar vi när vi säger till medarbetare att vi garanterar dem anonymitet kring deras tankar om sitt arbete? Jo, att det är farligt att prata öppet om detta. Det bidrar till en tystnadskultur. Allt vi inte vill.
Över till dig!
Vad tycker du är bra eller mindre bra med denna typ av medarbetarundersökningar?
..
Jag arbetar för ett mänskligt arbetsliv och ett bättre #ledarskap. Bättre i bemärkelsen att det får människor att känna en genuin samhörighet med den #organisation där de arbetar. Så att de kan och vill bidra bättre till dessa organisationers. #chef #medarbetare #tillsammans