När ledaren blir ett hinder

Häromveckan fick jag inblick i hur två ledare resonerar kring hur deras organisationer ska arbeta i höst. Då när de tänker att pandemin är över.

Och oj vad olika de tänker!

En ledare konstaterar med ett skratt att ”vi kommer aldrig få tillbaka folk till kontoret”. Säger att man måste tänka helt om för att vara en attraktiv arbetsgivare framöver. Hen har tillsatt en grupp som ska lyssna in vad medarbetarna tycker och tänker. Och så får man se vart det leder.

Öppet, osäkert men möjlighetsorienterat. Med fokus på att ta till vara de erfarenheter och det lärande alla i organisationen har från det senaste året.

Ledaren är tydlig med att man ska gå framåt. Till något nytt. Och hen står ut med att detta nya är väldigt otydligt och att det kommer ta tid att få en klarare bild. Liksom att man kanske får prova sig fram innan man hittar rätt.

För det är som managementtänkaren Margaret J. Wheatley säger:

If you’re not making it up as you go along you’re out of touch with reality, because it is changing constantly.

Denne ledare ser att man just nu har en unik möjlighet att låta hela organisationen vara med och samskapa. Att på ett nytt sätt skapa något nytt vad gäller att leda och organisera arbete. Och att både arbetssättet och resultatet kommer stärka organisationen; på både kort och lång sikt.

Den andre ledaren tänker helt annorlunda.

Hen har skickat ut ett mail till hela organisationen, där hen gör klart att det fönster som Folkhälsomyndigheten har öppnat vad gäller distansarbete nu ska stängas. Här ska inte gås framåt – här ska gås tillbaka.

För ledaren skriver att arbetet efter sommaren ska utföras från arbetsplatsen. Punkt. För det är vad ledaren vill. Vad andra vill verkar inte alls intressant.

Och det här med att jobba på distans … Ledaren skriver att det kommer finnas möjlighet att även framöver jobba hemifrån ibland (notera petigheten om plats och frekvens) om rollen medger och det passar (vilket vi alla förstår inte är upp till den enskilde medarbetaren att avgöra).

Det blir alltså ”möjligt” att jobba på distans på precis det där snåla sättet som det var ”möjligt” före pandemin.

Jag undrar hur det påverkar medarbetarna att få ett sånt här mail. Nu när vi vet att det är människors kreativitet och lust att ta initiativ som skapar värde. Hur pepp blir de?

För mailet andas bristande tillit. För varför annars är ledaren är så mån om att gå tillbaka till en tid när arbete från annan plats än kontoret sågs på med ovilja, misstänksamhet (vad ska man göra egentligen?), omgärdas med begränsningar (hemma: ja, sommarstugan: nej; inte på fredagar osv) eller rent av förbjuds om man inte har ”synnerliga skäl” (som är så synnerliga att nästan ingen har).

Vidare är det en hel del som inte nämns. Till exempel att medarbetarna med kort varsel och med väldigt lite stöd från arbetsgivaren ställde om i en svår och orolig tid för att fortsätta leverera för sin organisation. Inget tack för att ni slog knut på er själva.

Eller för allt det bra jobb som faktiskt gjordes. För det är numera allmänt känt, att det faktiskt går att göra sitt jobb väldigt bra på distans. Jättemånga har ju gjort det! Även på den här arbetsplatsen.

Ledaren skriver inte heller något om att alla har lärt sig en massa saker och gjort många erfarenheter som man vill ta till vara. Så det ska man inte hoppas på att man kommer försöka göra.

Nej, budskapet är att man ska tillbaka till precis så som det var förut. Som om inget har hänt.

Men det har det. Det har hänt massor.

Vi har ett unikt tillfälle att tillsammans designa arbetslivet 2.0. Att bjuda in alla till kreativa och utforskande samtal om hur vi jobbar bäst ihop. Hur vi använder allt det vi har lärt oss det senaste året till att levla upp och bli den bästa versionen av just vår organisation. Den där alla ges de allra bästa förutsättningarna att bidra med sin fulla potential.

Att som ledare helt stänga ner den möjligheten och ensidigt bestämma att ”vi ska gå tillbaka till som det var innan, för det passade mig” … det är för mig helt obegripligt. Visst förstår jag att det är lättare att bara maila ut ett dekret istället för att bjuda in till en samskapande komplex process med osäkert utfall.

Men är det smart? Är det ens ledarskap?

Och är det bara jag som kommer att tänka på Nordkorea och de 15 tillåtna frisyrerna

.
.
Jag arbetar för ett #mänskligtarbetsliv och #bättresättattleda. Bättre i bemärkelsen att det får #människor att känna en genuin samhörighet med de #organisationer där de arbetar. Så att de kan och vill #bidrabättre till dessa organisationers #resultat och #utveckling. Nytt #ledarskap fungerar bättre än #business #asusual #omoderntledarskap #detgårvisst #tillsammans

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.