#NOTMYSAS

Det gör ont att titta på bilden av de demonstrerande SAS-piloterna.

Det är smärtsamt att se medarbetare så drastiskt ta avstånd från den organisation som de tidigare var stolta över att vara en del av. Det är nog inte bara arga piloter vi ser. Jag tror att de också är ledsna, frustrerade och besvikna.

Det är smärtsamt att tänka på hur det måste kännas för ledningen att så totalt ha tappat sina medarbetare. 93 procent har inte förtroende för ledningen och lika många tror inte på den affärsmodell som ledningen har valt.

Eller hur det måste kännas att vara ledare i en organisation som tydligen är osannolikt omodern och gammaldags. Bara en sån sak som att medarbetarna måste blockera huvudkontorets entré i två timmar innan de får tala med VD …

Det kan inte kännas bra att vara ledare för SAS. Det är så uppenbart att SAS är långt ifrån den väl fungerande och värdeskapande organisation den bör vara.

För pilotbilden är inte bara en ögonblicksbild. Den ger oss en inblick i livet i en organisation som verkar vara allt som arbetslivet inte ska vara. Nu när värde skapas av människors engagemang.

För det är nya tider nu. Har egentligen varit det ett par decennier nu. Men det verkar inte ha nått ut till alla ledare. Informationen om att medarbetare numera har ett väldigt mycket större utrymme att påverka organisationens värdeskapande. Och att de också gör det.

Managementprofessor Linda Hill formulerar uppgiften för det moderna ledarskapet så här: to shape a context in which other people can share their passion and talents with the organisation.

Nu när värde skapas av människors engagemang så vänder det upp och ner på alla våra föreställningar om ledarskap. För människor kan ju inte beordras att dela sin passion och sina talanger med organisationen.

Ledare kan därför inte längre bara fatta beslut bakom stängda dörrar. Beslut som de sedan skickar ut i organisationen. Tillsammans med det underliggande budskapet: vi behövde inte fråga dig medarbetare innan vi fattade beslutet, för du har ju inget värdefullt att komma med. Vi i ledningen visste redan allt vi behövde veta.

Inte så konstigt egentligen att beslut, som ledningen förväntar sig människor ”bara ska följa”, inte alltid landar så väl. Vilket bilden på de demonstrerande piloterna påminner oss om …

Till just SAS-historien hör dessutom att det beslut som fick bägaren att rinna över hos medarbetarna innebär att SAS kringgår arbetsrättslagstiftningen. Det finns mycket att säga om detta men jag nöjer mig med en sak. Jag konstaterar att det inte är rätt sak att göra. Nu när värde skapas av människors engagemang.

Ledare behöver alltså bry sig om vad medarbetare tycker och tänker. Och då inte bara medarbetare som kollektiv. Ledare måste bry sig om den enskilda människan.

Lära känna henne. Förstå vad som är viktigt för henne. Vad som väcker just hennes passion. Allt detta för att veta hur du som ledare kan göra jobbet till en arena för henne att använda sin passion och sina talanger för organisationens bästa.

Alltså hur långt ifrån detta är inte SAS!?

Inte konstigt att det gör så ont att titta på bilden av de demonstrerande piloterna …

.

.

Jag arbetar för ett #mänskligtarbetsliv och #bättresättattleda. Bättre i bemärkelsen att det får #människor att känna en genuin samhörighet med de #organisationer där de arbetar. Så att de kan och vill #bidrabättre till dessa organisationers #resultat och #utveckling. Nytt #ledarskap fungerar bättre än #business #asusual #omoderntledarskap #detgårvisst #tillsammans

Foto: Miranda Solvang/DN

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.