Några dagar in på det nya året verkar det vara dags att förverkliga nyårslöftena. För idag är den dag under året som jobbsajten Monster har i särklass flest besökare. Hela 70 procent fler än under en genomsnittlig dag. I alla fall om 2016 blir som tidigare år, vilket Monster själva tror att det blir.
Någon trovärdig undersökning om nyårslöften har jag inte hittat men en hel del undersökningar säger att många gärna skulle byta jobb. Och vi är många som tar draghjälp av den känsla av nystart som ett årsskifte för med sig.
Visst kan det vara bra att byta jobb. Att gå till något nytt.
Det som bekymrar mig är att så många snarare verkar vilja komma bort från sitt nuvarande arbete. Alldeles för ofta får jag, när jag kommer lite under ytan på människor, höra hur missnöjda de egentligen är på jobbet.
De är missnöjda med att deras kompetens inte används. Att de inte få förutsättningar att göra sitt arbete så bra som de kan och vill. Att de inte får uppskattning för det de gör. Att de inte tillfrågas eller involveras. Att deras förslag inte tas på allvar. Att de utsätts för förmynderi och detaljstyrning. Bland annat.
Jag tänker att det är synd att det bara är jag som får höra detta. Eller partnern och vännerna. Men alltför sällan chefen. Den som verkligen skulle behöva höra det för att det skulle kunna bli på ett annat sätt.
Men sådana öppenhjärtliga och ärliga samtal sker sällan på arbetsplatser. För där härskar det jag kallar det gamla ledarskapet. Även om vi säger oss vilja motsatsen och troligen också menar det.
Tidningen Chef presenterar i varje nummer ett antal läsvärda böcker. I decembernumret presenteras en bok som har undertiteln ”What it takes to be an authentic leader” och jag citerar tidningen Chefs blänkare om den:
”Kan vi få nog av att läsa om det autentiska ledarskapet? Nej, det verkar inte så. Kanske för att detta handlar om så mycket mer än att bara vara sig själv. Den här boken är en praktisk guide till när och hur vi ska visa känslor, hur vi ska närma oss medarbetarna – och samtidigt bibehålla den nödvändiga distansen.”
Jag var tvungen att läsa texten flera gånger för att vara säker på att jag hade läst rätt.
Och så var jag tvungen att slå upp ordet autentisk för att säkerställa att jag faktiskt visste vad det betydde.
Äkta, genuin, sann och verklig är de fyra första synonymerna jag får fram.
Inte konstigt att jag blir förvirrad, tänker jag. För tidningen Chef skriver ju faktiskt att en autentisk ledare inte ska vara autentisk. Det vore ju att ”bara vara sig själv” menar man. Och det ska ju till ”så mycket mer”.
Men ska det verkligen det, undrar jag?
Blir vi inte mindre äkta och genuina om vi tror att vi behöver en ”praktisk guide till när och hur vi ska visa känslor”? Och sanna och verkliga blir vi väl knappast med hjälp av en guide för ”hur vi ska närma oss medarbetarna”?
Vad det nu betyder, förresten. Jag får associationer till tips på hur man ska närma sig vilda djur när man är på safari … Vilket förstärks av slutklämmen om vikten av att ”bibehålla den nödvändiga distansen”.
Dessutom skrivet på ett sätt som signalerar att detta är en självklarhet; något man med säkerhet kan utgå ifrån att skribenten och läsaren är överens om.
Men jag håller inte alls med! Jag förstår inte ens vad det är för distans som eftersträvas.
Är det inte just distansen och att vi spelar så mycket roller på jobbet som ställer till det? Som hindrar oss från att ganska enkelt (vilket inte är samma sak som lätt) lösa många av de frustrationer människor upplever på sina arbetsplatser?
Tänk om vi vågade vara autentiska på riktigt på jobbet! Vara som vi är och säga som det är. Vilka klargörande samtal vi skulle kunna ha!
Vi skulle tala om allt det där vi aldrig talar med varandra om. Men som vi borde. Och när vi så äntligen förstod varandra skulle vi kunna göra på andra sätt.
Och kanske, kanske skulle då de som just nu surfar efter nya jobb för att de vill bort istället lägga sin energi på att få bra saker gjorda på ett tillfredsställande arbete.
Jag önskar dig en god fortsättning på 2016! Året då det nya ledarskapet slår igenom! Det är i alla fall det jag kommer jobba för.
Tack för att du låter mig veta vad jag kan göra för att hjälpa dig att få till det!