I våras blev jag kontaktad av chefen för en verksamhet.

Det var ofta konflikter. Missnöje. Samarbetsproblem. Ett uttalat vi-och-dom. Det var så mycket som inte fungerade att gruppen hade bett att få hjälp utifrån.

Därav chefens fråga till mig. Kunde jag hjälpa till?

Så jag träffade hela gruppen. Jag hade ingen agenda. Frågade i stället vad de skulle behöva hjälp med. Det blev två blädderblocksblad med punkter.

Jag frågade också om de ville att jag skulle komma tillbaka. Att få gruppens förtroende är ju A och O. Det ville de.

Så jag träffade dem en timme varje vecka under hela våren. Vi startade upp gemensamt med en halvdag efter sommaren. Och nu har jag träffat dem en timme varannan vecka.

Hur det går?

Tackar som frågar. Det går hur bra som helst.

Inga konflikter.

Alla hjälps åt.

Ingen prestige.

Alla drar åt samma håll.

Respekterar varandras olikheter och till och med använder sig av varandras olika kompetens och intresse på bästa sätt.

Alla är flexibla och hjälpsamma.

En nyanställd medarbetare, med gott om arbetslivserfarenhet, gjorde sällskap med mig till tåget. Ville så gärna berätta hur väl mottagen hen har blivit. Sa att ”det här är den bästa arbetsplatsen jag har varit på”.

En riktig solskenshistoria, eller hur!?

.

.

Jag arbetar för ett mänskligt arbetsliv och ett bättre #ledarskap. Bättre i bemärkelsen att det får människor att känna en genuin samhörighet med den #organisation där de arbetar. Så att de kan och vill bidra bättre till dessa organisationers. #chef #medarbetare #tillsammans