”Jag vill bli utmanad. Du anställer inte folk med höga löner för att de ska sitta och säga ja och amen.”

Jo, det gör man.
Anställer folk med höga löner för att säga ja och amen.
Och man gör det i förvånansvärt hög utsträckning.

När jag intervjuade erfarna mellanchefer blev jag förvånad över hur mycket jobbrelevant som de inte säger.
Även cheferna själva blev överraskade.
Så normaliserad är självcensuren kring sådant som man misstänker inte skulle uppskattas av ledningen.

För man vet att det är meningslöst eller till och med farligt att ta upp sådant som kan uppfattas negativt.

Cheferna berättade om överordnade som premierar tystnad och medhåll men straffar frispråkighet och kritik.
Alltså tydligt visar att de inte vill bli utmanade.

Ledande forskare inom området beskriver redan i en av de första artiklarna om tystnadskultur (Morrison & Milliken, 2000) hur detta mönster grundläggs i toppen av organisationen. Forskarna pekar specifikt ut ledningens ovilja att ta emot negativ feedback i kombination med deras föreställningar om underställda som opålitliga och drivna av egenintresse, övertygelsen om att ledningen vet bäst och att enighet är bättre än oenighet.

Här finns mycket att bena i.

Men sammantaget bekräftar forskarna chefernas misstankar.
Ledningar vill inte bli utmanade.
Och de ser till att inte heller bli det.

För den som får en hög lön vill ju gärna behålla den. Det är därför man sitter och säger ja och amen.

**

Hur ser det ut hos er – får du verkligen höra det du behöver höra?

Genom föreläsningen ”Hos oss har vi högt i tak” sprider jag kunskap om den tystnadskultur som finns i alla organisationer. Jag gör ledare beredda att bli utmanade och visar hur de kan agera för att få fler att säga mer.