Det ledarskap som utövas formas till stor del av de berättelser om ledarskap som berättas.

Därför har jag i ett tidigare inlägg problematiserat det negativa och gammalmodiga ledarskap som alltför ofta syns i populärkulturen. Och nu när så mycket mediautrymme ägnades åt fotbolls-EM var jag så klart nyfiken på vad det var för berättelser om ledarskap som berättades.

En sak som diskuterades flitigt var valet av straffläggare för England i finalmatchen. Tränaren Gareth Southgate hade valt att inte satsa på säkra kort utan låta unga och mindre erfarna spelare lägga flera av de avgörande straffsparkarna. Och med facit i hand kanske det inte var rätt beslut. England förlorade just pga de misslyckade straffsparkarna.

Men ur ett ledarperspektiv berättade hans beslut viktiga saker för medarbetarna, alltså spelarna. Att det är ok att ta chanser. Att man inte måste vara helt hundra på att det kommer gå bra. Att man får prova det mindre prövade – även i ett skarpt läge. Allt sådant som skapar en trygg kultur.

Men tillbaka till det här med de missade straffarna. Någonting som alla alltid är intresserade av är hur ledaren hanterar motgångar. Det är ju liksom sanningens ögonblick. Och här fick vi se hur Gareth Southgate gjorde. I realtid och i direktsändning. När de unga spelarna inte höll för pressen såg han ut att ta det lugnt. Och trots att han säkert var oerhört besviken visade han det inte. Utan valde att länge stå och hålla om och trösta den olycklige 19-årige Bukayo Saka som inte lyckades med den sista och avgörande straffen.

Jag vet inte vad han sa till spelaren men han såg ut att mest hålla om. Han verkade förstå vikten av den emotionella delen av arbetet. Och han stod ut med att vara medmänniska när en genuint engagerad medarbetare sörjde en motgång. För motiverade medarbetare är emotionellt engagerade medarbetare. Och ledare som vill ha engagerade medarbetare behöver lägga tid på att förstå och hantera känslor. Sina egna och andras.

I de efterföljande intervjuerna betonade Gareth Southgate att ingen står ensam. Att de är ett lag som vinner tillsammans, och som förlorar tillsammans. Men med ett viktigt tillägg:

­– Jag bestämde straffläggarna baserat på vad de gjort på träning. Det är mitt ansvar. Det handlar helt och hållet om mig, sa Gareth Southgate till BBC.

Han skyllde inte på någon annan och han skyllde inte ifrån sig. Han tog det fulla ansvaret för såväl beslutet som resultatet av beslutet. Och skapade på så sätt förutsättningar för sina medarbetare att prestera fullt ut. För i den tuffa arbetsmiljön som en fotbollsmatch på elitnivå är, finns inget utrymme för tvekan. Alla medarbetare/spelare måste fatta blixtsnabba beslut. De måste våga chansa; utan att tveka. Och det gör bara medarbetare som inte är rädda för att slängas under bussen om de inte lyckas.

Även det segrande italienska lagets tränare, Roberto Mancini, talade i media om vikten av en trygg miljö för sina medarbetare spelarna.

–Saker och ting går alltid bättre när man har en bra arbetsmiljö. Killarna gillar att umgås med varandra, sa han i en intervju i samband med EM. Han har alltså förstått vikten av det vi vet från forskningen. Hur viktigt det är att människor känner varandra och litar på varandra för att det ska vara möjligt att få till det där magiska samarbetet. Det som överträffar det som är möjligt att åstadkomma genom att bara lägga ihop individernas teknisk skicklighet.

Jag läser att Roberto Mancini tillsammans med Gianluca Valli, också han en av ledarna för det italienska landslaget, har skrivit en bok om sina tidigare erfarenheter i den italienska ligafotbollen. I den skriver de:

”Tro inte på de som säger till er att fotboll är ett krig. Det är en sport, en lek, och leker gör man med sina vänner”.

Och inför den avgörande finalmatchen mot England säger den italienske tränaren till journalisterna:

– Man måste ta sig an den här matchen med stor koncentration men också med glädje. Man kan inte vara spänd och nervös över en fotbollsmatch.

Nej, det är ju inte när vi människor är spända och nervösa som vi presterar som bäst. Så det är med stort intresse jag noterar att Roberto Mancini inte nämner att vinnaren av fotbolls-EM 2021 har chans att vinna hela 27 miljoner euro i bara prispengar. Plus en massa miljonerna i form av sponsorkontrakt och annat som följer med.

Och jag tänker att det nog inte är en slump, detta att han inte pratar om allt som står på spel. För det är ju inte så att spelarna inte vet om det. De känner nog av pressen. Och om han som ledare skulle prata om det i media … ja, då skulle han få precis de spända eller nervösa spelare han inte vill ha.

Så Roberto Mancini verkar fokusera på att skapa en avslappnad och trygg stämning i sitt lag. Han undviker medvetet sådant som skulle öka pressen och pratar i stället om sådant som kamratskap och spelglädje. Och säga saker som:

– Man kan bara vinna en final om man har kul.

För mig som arbetar för ett mänskligt arbetsliv var berättelserna om ledarskap från fotbolls-EM riktigt uppfriskande och fin läsning.

.
.
Jag arbetar för ett #mänskligtarbetsliv och #bättresättattleda. Bättre i bemärkelsen att det får #människor att känna en genuin samhörighet med de #organisationer där de arbetar. Så att de kan och vill #bidrabättre till dessa organisationers #resultat och #utveckling. Nytt #ledarskap fungerar bättre än #business #asusual #omoderntledarskap #detgårvisst #tillsammans