Det går att prata om tystnad och tystnadskultur. Utan att det blir dålig stämning.

Det är min främsta insikt från höstens föreläsningar om tystnadskultur.

Jag har utgått från forskning om tystnad – inte minst min egen studie om vad mellanchefer väljer att inte säga, trots att de tycker att det borde sägas. Och mot den bakgrunden blev det tydligt hur odramatiskt det faktiskt är för chefer att prata om detta. Även om tystnaden i den egna organisationen. Och hur lätt det är att komma fram till konkreta saker man vill göra annorlunda.

Några exempel från höstens samtal:

✅ Inte ta tystnad efter en presentation som ett tecken på att allt är glasklart, utan hitta andra sätt att få syn på det som tänks men inte sägs.
✅ Vara öppen med att man själv också ser svårigheter, i stället för att peppa och skönmåla.
✅ Aktivt efterfråga det negativa med sådant som ledningen funderar på att göra.

En kultur byggs genom en blick, en kommentar och en interaktion i taget.
Det var så tystnadskulturen skapades.
Och det är också så den bryts.

Vill du rusta dina chefer med kunskap om hur de – ofta omedvetet – skapar tystnad?

Så att de kan arbeta medvetet för att få fler att säga mer?

Varmt välkommen att höra av dig.

#tystnadskultur #ledarskap #medarbetarskap #chef #psykologisktrygghet