Tänk om dina medarbetare fick välja mellan en ordentlig löneförhöjning eller att bli av med dig som chef. Vad tror du att de skulle välja?

När respondenterna i en amerikansk studie ställdes inför det valet så valde merparten att bli av med chefen. Hela 65 % svarade att det för dem vore så värdefullt att bli av med chefen att det vore att föredra framför löneförhöjningen.

Människor är alltså beredda att betala ganska bra för att slippa sin chef. Det är anmärkningsvärt. Och värt att stanna upp och reflektera över.

Ja, hur ska vi förstå detta? Och hur kan du som chef använda denna information?

Jag tänker att det inte handlar om att människor ogillar chefen som person. Det skulle ju betyda att övervägande många ovanligt osympatiska personer har blivit chefer. Vilket ju inte låter särskilt troligt.

Nej, jag tror att det handlar om vad cheferna gör. Om det vanliga ledarskapet dvs det som vi ser som normen. Och som därför är flertalet chefers sätt att leda. Det är det som medarbetarna ser som roten till de svårigheter de upplever på jobbet.

Enligt studien skulle 70 % trivas bättre på jobbet om de hade en bättre relation med sin chef. 55 % tror också att de skulle lyckas bättre på jobbet. Medarbetare som ogillar sina chefer har dessutom 15 sjukdagar mer per år än övriga enligt studien.

Det jag hör medarbetarna säga är att det vedertagna sättet att leda gör det svårt för dem att trivas, må bra och prestera väl på jobbet.

Och mot den bakgrunden är det helt logiskt att de till och med är beredda att betala för att bli av med källan till svårigheterna. Chefen.

Men om det är så här … ja, då har vi hamnat katastrofalt och väldigt sorgligt snett.

Att vara chef är att ha i uppdrag att skapa förutsättningar för människor att trivas och prestera på toppen av sin förmåga. Chefer får till och med ganska bra betalt för detta viktiga arbete.

Men istället verkar många chefer göra det svårt för människor att lyckas på jobbet. Så till den grad att dessa är beredda att ta av sina egna privata pengar för att undanröja hindret. Vilket är häpnadsväckande! Och än mer så om vi betänker att merparten av dessa medarbetare troligen har löner där löneförhöjningar faktiskt har betydelse för deras upplevda levnadsstandard.

Medarbetarnas dom över ledarskapet är hård och extremt allvarlig. Både ur humanistiskt och ekonomiskt perspektiv.

Och vi måste komma ihåg att det inte bara är så i denna studie. De är ju hur många som helst – studierna som på olika sätt säger samma sak. Jag kan däremot inte minnas när jag senast läste en studie som säger motsatsen. Om någonsin!

Jag önskar att vi verkligen tar in detta och blir än mer chockade över resultaten än vi kanske vid ett första påseende blir. Vi behöver bli så chockade att vi äntligen seriöst ser över vårt föråldrade sätt att leda. Forskare har ju uppmanat oss att göra det sedan tidigt 1990-tal …

Vad tänker du om denna och liknande studier? Jag är jättenyfiken! Tack för att du delar med dig i kommentarsfältet nedan.