Världens mest extrema land

Har precis läst färdigt Mustafa Pahshiris bok om hur man blir ”en lagom svensk i världens mest extrema land”.

I den skriver han bland annat följande:

”Det finns en uppfattning bland svenskar att alla människor på jorden egentligen är som de själva. Eller att de innerst inne vill bli som människor i Sverige, en föreställning om att det bor en liten svensk inom alla och att den svensken längtar efter att få komma ut.”

Jag läser stycket flera gånger. För jag tänker att han där sätter fingret på något viktigt.

Det där som gör att merparten svenska arbetsplatser faktiskt inte lyckas särskilt bra med mångfaldsarbetet.

Nämligen att den svenska självbilden inte alls stämmer med övriga världens bild av Sverige och svenskar.

Själva tror vi att vi är lagom och genomsnittliga. Och att de flesta andra därför är, eller i alla fall vill vara, som vi.

När vi egentligen sticker ut ganska rejält. Skiljer oss från de flesta andra kulturer. Faktiskt väldigt mycket från ganska många.

Som därför mest av allt är rätt förundrade över det svenska, som de upplever som annorlunda. Svårt att förstå. Och därmed inte heller automatiskt har som ett ideal.

Jag önskar att värderingskartan från World Value Survey satt uppe i alla fikarum på alla svenska arbetsplatser.

.

.

Jag arbetar för ett mänskligt arbetsliv och ett bättre #ledarskap. Bättre i bemärkelsen att det får människor att känna en genuin samhörighet med den #organisation där de arbetar. Så att de kan och vill bidra bättre till organisationens resultat. #chef #medarbetare tillsammans!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.